tisdag 7 januari 2014

Den tråkigaste starten på ett nytt år

Vilket juluppehåll, vilken ledighet, vilket lov. Jag ska villigt erkänna att jag innan jullovet funderade på om vi skulle känna oss lediga eller om vi skulle börja tröttna på att vara en familj. Så skönt att bli motbevisad. Vi har gjort allt och inget, varannan dag jullovsaktivitet och varannan pyjamasdag. Men hela tiden med en tråkig obehaglig skugga över oss. Året slutade på det mest tänkbara tråkiga sätt, min farmor gick bort två veckor innan jul. Samma helg fick jag ett fruktansvärt besked om att en vän genomgått en operation med sämsta konsekvens- syrebrist i hjärnan som följd av att en maskin oförklarligt stannat under operationen. Två dagar in på det nya året orkade han inte mer och somnade in för gott. Och så börjar tankarna som inte tjänar något till. Varför sågs vi inte oftare? Varför ringde jag inte, eller bara skickade ett litet meddelande lite då och nu? Jag tar ett djupt andetag och minns de stunder vi fick, och är så hemskt tacksam för att jag och familjen var hos farmor och farfar i somras, att vi fotade och till och med filmade en massa när vi sågs. Och att vi under jullovet har tittat och pratat om när vi sågs, och att de lever vidare på det sättet. Men aj aj så förbaskat sorgligt det känns ibland. 

Det finns massor jag vill få ut och berätta men det mest ärliga just nu är att spara det.

Trädet av släkt. En farmor med massor av hjärta, en farfar som visste ordning och reda. En farbror jag aldrig lärde känna och till sist en pyttig pappa som inte räcker ner med fötterna till marken då det begav sig.
Det gamla fotografiet har farfar tagit med självutlösare för evigheter sen. Jag fotade av bilden med mobilen i somras. Och det skulle kunna varit så det inte bara är tapet som reflekteras i glaset, utan även min spegelbild. Men där kommer fusket in, spegelbilden har jag lagt in efteråt. Men det känns så, att jag tittar på liksom. 

1 kommentar:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera